Att rekrytera och behålla läkare är en stor utmaning för sjukvården i Sverige. Många landsting och regioner brottas med läkarbrist och har svårt att täcka upp för semesterperioder och annan frånvaro. Detta leder till ökad arbetsbelastning för befintlig personal och i värsta fall inställda operationer och längre vårdköer. En lösning som många vänder sig till är läkarbemanning, det vill säga inhyrda läkare från bemanningsföretag.
Fördelar med läkarbemanning
Några fördelar med att använda inhyrd läkarbemanning är:
- Möjlighet att täcka upp för tillfälliga personalbrister vid exempelvis semesterperioder
- Specialistkompetens kan inhämtas vid behov
- Flexibilitet vid variationer i vårdbehov
- Minskad arbetsbelastning för ordinarie personal
Nackdelar med läkarbemanning
Samtidigt finns det vissa nackdelar:
- Dyrare än att anställa egna läkare
- Sämre kontinuitet för patienter
- Inhyrda läkare saknar lokalkännedom om rutiner och system
- Risk för undanträngningseffekter för ST-läkare
Vikten av god introduktion
För att läkarbemanning ska fungera optimalt är det viktigt med en god introduktion så att de inhyrda läkarna snabbt kan sätta sig in i lokala rutiner, journalsystem och annat. Det underlättar också om inhyrda läkare kan få en inblick i och förståelse för den ordinarie personalens arbetssituation.
Balansgång mellan bemanning och rekrytering
Läkarbemanning kan vara ett bra komplement vid tillfälliga personalbrister, men bör inte ses som en permanent lösning. Det är en balansgång mellan att å ena sidan täcka upp med inhyrd personal vid behov, och å andra sidan bedriva ett aktivt och långsiktigt rekryteringsarbete för att säkra den egna läkarbemanningen.
Samverkan och samplanering
Många menar att nyckeln ligger i bättre samverkan och samplanering mellan sjukvårdshuvudmän kring läkarbemanning. Genom ökad dialog kan behov och resurser matchas på ett smartare sätt regionalt och nationellt. Det skulle minska sårbarheten och risken för bristsituationer.
Politiska initiativ
På senare år har det kommit flera politiska initiativ för att förbättra läkarbemanningen, inte minst i glesbygd. Exempelvis har Socialstyrelsen fått i uppdrag att kartlägga och analysera situationen. Det behövs dock mer genomgripande och långsiktiga insatser för att vända utvecklingen, så att vården kan bemannas med specialistläkare i den utsträckning som krävs för att garantera en god och säker vård i hela landet.